höftledsbyte-arkiv - Luna Eks trädgårdsblogg

Etikett: höftledsbyte

April 2017 - ett år efter höftledsbytet

Tisd. 11 april 2017

Nu har det gått ett år med nya höftleden och jag kan göra mer med vårbruket själv än på många år. Men det har varit ett drygt år eftersom jag har besvär med artros i ryggen och en fot också. För de flesta går rehabiliteringen säkert fortare, men jag känner också de som fortfarande efter ett år går mycket illa. När jag står och går vanligt kan ingen se att jag är opererad. Att gå länge är dock lite ansträngande och då är kryckan en fantastisk hjälp. Jag får inte halta har sjukgymnasten sagt. Men med vattenträning sista tiden har det blivit mycket bättre och jag kan jobba längre och längre stunder ute. Jag ligger på knä med knäskydd och bara någon gång har jag känt av ena knät. Jag kan också böja mig ned ganska bra om jag reser mig lugnt. Sitta på huk går dock inte, inte heller springa, lyfta tungt, sitta i yogaställning eller ha knäna i kors.

Det var lite om min hälsostatus för er som följt min rapportering av höftleds operationen.

Och för er andra kommer lite aktuella trädgårdsbilder från början av påskveckan.

Jag har rensat (med grävhjälp från sonen) de rabatter som försummats speciellt förra sommaren, då jag inte kunde göra något i trädgården. Speciellt den äldsta bädden längs köksaltanen var helt igenväxt av kirskål. En riktig surkart. Nu ska området visserligen renoveras senare i sommar, men jag vill gärna se lite blommor där innan dess. Lite gödsel på det, så får det duga ett tag. Grävningen tog dock med sig en del tulpaner eller tufsade bara till. Emellan ska det komma vita höstflox.

Så har vi köpt nya sittmöbler till nya altanen. Sedan blir det nya matmöbler också. Detta var ett test först.

Tea for two eller vad man vill. Har redan blivit en favorit på eftermiddagen.

Så måste jag bara visa att skunkkallorna har börjat blomma vid vår å, Sandaredsån. Då är det vår på riktigt!

Nu verkar de sköna soldagarna försvinna inför påsken tyvärr.

Fast det är ju bara april.

Ha det bra ändå.

Luna

En dag i sänder

6 april, 2016 / lunasblogg / 11 kommentarer

Onsdag 6 april 2016

Här kommer en allmänrapport på läget efter mitt höftledsbyte för en vecka sedan och vårens fortgående förändring. Häromdagen sa en kompis att nu gäller det att kämpa och ta en dag i sänder. Hon vet vad hon talar om som sjukgymnast.

Jag skulle vilja säga att dagarna är som yin och yang. Vissa dagar går det aningen bättre medan andra är skit, men ändå går det framåt hela tiden. Nu kan jag stå en kort stund med bägge benen raka utan att stödja mig vid tandborstning och så och det går att gå lite fortare med kryckorna.

Men ska jag verkligen ha så ont och varför tål jag inte morfin och varför är det så svårt att ligga på natten? Ibland frossar jag och oftast känns det som eldsvåda i benet. Tänk om det blivit en skada på ischiasnerven? Jag vet att det kommer sådan här oro för höftledsbyte är en stor operation. Det är mycket som ska stämma och benet är avsågat på två ställen.

Idag är en sådan dag. Igår var jag piggare. Häromdagen också skit , Jag svor över kryckor som rasade för mig och upplockaren som inte fanns till hands. Men så kom barnbarnen infarande på kvällen med L och A i släptåg och ljuset kom in igen med råge. Lilla E längtar lika mycket som jag efter att det ska bli som vanligt, men pratar runt och i tredje pers. sing. som att det är dockan som vill komma. Hennes lillebror fattar inget, men börjar sopa golvet ihärdigt istället ( tycker kanske farfar har skräpigt, hi, hi)

Idag regnar det. Ett jätte bra vårregn för trädgården, men jag promenerar inomhus istället för i trädgården. Maken som har fullt upp på jobbet är rädd jag ska slinta. Det är de här första 14 dagarna som är kritiska för urledhoppning av protesen. Varje liten rörelse måste var rätt avpassad, inga snedvridningar, framåtböjningar eller ena benet över det andra.

Det är inte lätt att fota något överhuvudtaget, men här är några skakiga mobilbilder på trädgården när jag lutar mig genom fönstren.

Det är så roligt att följa de snabba förändringarna dag för dag nu.

Igår tex såg det ut så här på innergården.

Idag är det tulpanerna som tar över efter krokusen istället

Imorgon kommer nog mina hjälpredor i trädgården och finstädar, och gödslar tror jag. Sonen har bara grovstädat.

Hoppas du kan vårgreja själv utan att vara beroende av andra.

Kram Luna

Hemma igen efter höftledsoperationen.

1 april, 2016 / lunasblogg / 22 kommentarer

Fredag 1 april 2016

Å ena sidan är det här en trädgårdsblogg, men å andra sidan kan kan man ju skriva om något helt annat ibland. Om t ex vad som händer mig i livet just nu, vilket i själva verket har avgörande betydelse för trädgårdens fortsatta framtid eller inte. En informativ sjukrapport. Eftersom jag vet att jättemånga av mina läsare är intresserade av hur det gått med höftledsbytet, men också av allmänintresse för alla som själva har höftproblem. Ni andra kan stänga av nu. Tack förresten alla ‘Lycka till’ hälsningar på Fb och bloggen i helgen.

I tisdags fick jag en höftprotes, standard 1 a, ersatt i höger höft. Allt gick jättebra och kontrollröntgen var mycket tillfredställande. Denna typ av operation är numera en rutinoperation, men som alltid finns en viss risk, för det är ett stort ingrepp och det är viktigt att operationen görs av vana kirurger. Först efter ett år kan man se hur resultatet blev.

Nu är jag iallafall hemma igen efter fantastisk vård med jättetrevlig och duktig personal på Skene Lasarett, som är precis så litet och intimt som man önskar att ett sjukhus ska vara.

Så här fint bodde jag med stort eget rum och bra mat.

Den här tatueringen hade jag en vecka innan för att vara säker på att rätt höftled byttes ut.

I tisdags denna veckan var det alltså dags efter egentligen ett helt liv med dålig högerhöft. När barnen var små var det svårt att bära dem på höften och i hela mitt liv har jag haft ljumskvärk, men man trodde det var högernjuren eller underlivet som spökade. Det var först när jag var 45 år som det konstaterades på Carlanderska att högra höften var som en sliten tefalstekpanna . Minns att jag fick rysningar när doktorn sa att värken skulle bli mycket svår och jag till slut måste opereras.

Never in my life! Jag hade hört om alla misslyckade fall och urhoppade proteser som fick opereras om, påföljande knäproblem, infektioner, smärtan efter och olika långa ben! Och att aldrig mer få sitta på huk eller med benen i kors och den långa rehabiliteringen. Jag hade inte tid. Jag jobbade ju med trädgård. Här skulle tränas istället så att musklerna blev starka.

De sista tre åren har dock varit urjobbiga. Vi har knappt kunna resa som vi brukar för jag har inte kunnat gå. Närhälsan har dragit ut och inte lyssnat utan bara skrivit ut tabletter, men förra året beslöt jag själv att få tid till en specialist för att en gång för alla få slut på eländet. Nu har jag också en dålig rygg, så det är extra komplicerat, men eftersom jag knappt kunde gå har den också blivit sämre av höften.

17 nov. 2015 fick jag en tid för operation, men vad händer? Jag är förkyld och måste vänta. Det får inte finnas minsta grej, inte ens ett småsår. Först 29 mars i år fanns en ny tid eftersom duktige kirurgen Richard Gunterberg hade ledigt nästan hela mars och i väntan därpå gjordes också allergitest så att protesen blev av rätt material för mig.

Ja, nu är det äntligen gjort, Jag är hemma och kan gå i trappor fast i slow motion och med kryckor. Ser väl bra ut fast nackdelen är att jag tålde inte morfinet, för jag kräktes som en kalv så jag går på vanlig alvedon. Det fungerar ok och träningen går också bra. Jag är van vid smärta och tur att man är rörlig och inte överviktig.

Snoddas blänger på kryckorna och undrar vad är det med henne. Fast maken är fantastisk och hjälper mig med allt. Jag hoppas förstås få ett nytt liv utan komplikationer efter detta.

Bra att det nu är vår och ingen halka längre ute. En grannväninna var inne med blommor. Det gjorde mig glad och jag ser hur fint det blommar ute i trädgården trots att det inte är vårstädat riktigt.

Imorgon kan jag nog gå ut och titta närmare på dem. Där är otroligt mycket bi som surrar.