Fred. 8 april 2016
Idag är temat förändring på Blooming Friday. Inget tema kunde passa bättre för mig just nu. Det vet ni som läste min blogg förra fredagen.
Nu har det gått 1, 5 vecka sedan jag fick ny höftled. Det har inte varit lätt, men nu kan jag se en förbättring och en förändring dag för dag. Jag kan sova lite bättre, utan att gå upp hela tiden. Igår kunde jag tom sova en kvart på dagen utan smärta. Problemet är att jag inte tål starka mediciner som morfin och att jag har ischias också.
Situationen har dock varit och är blandad med ömsom frustration och stor lycka, Som tex att komma ut i trädgården och se allt utslaget eller idag när jag gick halvvägs runt kvarteret, kunde prata med grannar en bra stund. Och sällskapet med katten som nu har funnit sig i mina kryckor utan att vara misstänksam. Han följer mig troget helt nära, gående lika sakta och värdigt med mycket hög svansföring.
Eller igår på kvällen när sonen (som inte kunnat komma tidigare p g a förkylning, och inte ville förvärra för mig) kom med kalvfilé och sedan svängde ihop den mest fantastiska måltid. De dukade i matsalen, tände ljus och jag kunde t o m dricka ett halvt glas vin. Vilken Lycka! Tänk alla dessa ungdomar med amatörmästarkock talanger. Inget fel på makens mat, men den smakar inte mycket, men man ska inte klaga. Han har verkligen mycket nu med mig, hushållet och heltidsjobb.
Därför hade jag beställt trädgårdshjälp som kom igår och de kunde börja fjolårsrensa och klippa mellan värsta regnskurarna. Trädgård är inte makens grej, men han sköter klippning av häckar och gräsmatta. Trädgårdsarbetarna kommer tillbaks först kanske i slutet av nästa vecka för att fortsätta och gödsla, men jag får se om någon annan kan göra lite i helgen.
Nej, Tony och Magnus tog inte ned några träd denna gång, men de kan det mesta och brukar vara pålitliga och noggranna. Har haft dem förut när jag haft jätteont.
För övrigt har jag inte mycket bilder att visa på blommor nu, då det är svårt att fota.
Förändring handlar för mig om att trädgårderande aldrig blir riktigt som förut nu, p g a begränsningar i rörelser och att jag måste släppa mitt kontrollbehov och sänka kraven. Så får vi ser hur jag mentalt lyckas med det sedan. Iallafall inget mer huksittande, tunga lyft, yogasittande, benen i kors eller liknande. De här två första veckorna är dock som mest lätt att protesen hoppar ur. Det går nog lättare sedan. Huvudsaken är att jag kan gå igen mer än 200 m.
I drivbänken finns iallafall, dill, groende spenat, knipplök, rädisor och sallat, som jag sådde i höstas och nu. Man får vara glad för det lilla.
Mer om andras förändring kan du läsa Här på bloggen Blandrosorochbladlöss.
Ha en bra helg!
Kram Luna













