Söndag 28 maj 2016
I helgen gjorde vi en nostalgitripp till NV Skåne och eftersom Sofiero slottsträdgård har sin Rododendrontid nu och dessutom firar 150 år i år, var det ju bara ett måste att besöka parken. Vädret var strålande och så där lagom som gjort för besök.
Här kommer nu en färgkavalkad av bilder, varav en del bilder har min man tagit och en del tog jag med mobilen. Inte så lätt at fota med kryckor, men jag är glad att jag kunde gå runt, inte för de brantaste delarna dock, men ändå.
Jag avslutade med att fota de välordnade odlingsbäddarna, som är både estetiskt och proffsigt komponerade. En fröjd för ögat även det.
Ha en bra vecka!
Luna
































30 maj, 2016 at 22:10
Väldigt trevliga bilder! Har faktiskt aldrig varit där under rhododendrontid så extra kul att se.
Odlingsbäddarna en fröjd för ögat och det märks att man är lite före i Skåne. Blir så himla nyfiken på vad det kan vara i drivbänkarna med fönster långt bort i bakgrunden eller om de kanske har gjort sitt och är tomma nu.
Skönt att du kan röra på dig lite. Fortsatt god bättring!
/Anette
31 maj, 2016 at 07:59
Tack! Det är nergrävda melondrivhus. Sådana hade min mans farmor och farfar. Ser man sällan nu för tiden.
Sofiero är fint jämt, men nu slår det rekord.
Allt gott!
Luna
31 maj, 2016 at 07:19
Jag hinner aldrig åka dit så här års så jag tackar för titten.
31 maj, 2016 at 14:03
Måste vara ett underbart ställe! Härliga bilder, den rosa rhododendronen med rödprickigt svalg är läcker. Visste inte att de hade en stor och inspirerande köksträdgård också…
Kram, Carina
1 juni, 2016 at 13:33
Tack för denna explosion av blomsterprakt! Och så fin köksträdgård. Jag minns som sagt Sofiero från denna tid 2001. Men det känns som om det är ännu mer blomsterprakt i år. När det gäller mina azaleor och rhododendron så är dom varannanårsblommare. Dom blommar varje år men bara rikligt vart annat. Dom behöver väl ta igen sig. I år är det ett rikligt år till min stora glädje. Men det tar ett par veckor till innan min lilla azaleasluttning står i sig fullaste prakt.
Kram Anita