Söndag 11 augusti 2013
Five weeks of blog silence because our youngest son has been killed in a car accident in collision with a moose.
Detta är ett traumatiskt inlägg! Varning till känsliga personer!
Vår yngste son Oskar är död! Han efterlämnar treårig dotter och gravid hustru, oss och sin bror, släktingar och många många vänner i outsäglig sorg och saknad.
Tisdagen den 9 Juli, årets första semesterdag 2013, dog vår yngste son, 37 år gammal, i en älgolycka. Han omkom och kompisen som körde bilen överlevde med svåra chockskador. Oskar blev genast medvetslös och har antagligen inte känt smärta. Vi kom till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg på natten 8 - 9 juli och efter 15 timmars helvetisk väntan förklarades han död.
Ingenting kommer att bli sig likt efter detta. Vi lever i ett overkligt töcken där saknaden och minnena gör sig obarmhärtigt påminda hela dygnet. Ingen vill vara i den som kördes ställe. Det är han som satt upp korset och jag som tänt ett ljus ovanpå en bildel. Olyckan inträffade på riksväg 40 på en 100 km/tim sträcka strax norr om Ulricehamn. Enligt polisens utredning har inte olyckan berott på fortkörning och det fanns viltstängsel längs vägen.
Begravningen var fred. 9 aug. drygt en månad efter olyckan.
Här är min dikt till Oskar.
Den stod i dödsannonsen och lästes upp på begravningen.
Som en svala flög du högt
och gav alla glädje,
inspiration och tröst.
de dagar sommaren var här
höll du skyn extra kär.
Fri som fågeln och trofast på jorden
äskade du vattnet och naturen i Norden.
Då mådde du som bäst
fri från bekymmer och stress,
tills du mötte älgen på vägen
och du ånyo lyfte dina vingar på färden.
För alltid älskad, för alltid saknad.
mamma
